Kort om rasen
Ursprungsland/hemland: Kroatien
FCI-klassifikation: Grupp 6; Drivande hundar samt sök- och spårhundar
Dalmatinern är en hund som är ganska unik, de har ren vit päls som är täckt med svarta prickar, men det finns levertecknade också. Det finns ingen annan rasren hundras i världen som har denna typ av teckning så man kan verkligen säga att dalmatinern är en "one of a kind".
Dalmatinern räknas som en sällskapshund och delvis också som vakthund inom hemmet. Den passar bäst hos människor som har ett aktivt liv och tycker om att vara ute i naturen. En dalmatiner älskar att avar tillsammans med familjen och skaffar man sig en dalmatiner måste man vara inställd på att den ska vara en fullvärdig familjemedlem Den är glad i barn, men lekarna kan bli våldsamma. Den är väldigt kelen, älskar att ligga i soffan och sängen, gärna under täcket och har stort behov av kroppskontakt. Den är väldigt anpassningsbar och smart, speciellt när det gäller att skaffa mat.
Valpen ska ges fyra måltider per dag, vid fyra månaders åldern minskas antalet mål till tre. När valpen är sex månader gammal minskar du till två gånger. Ge valpen mat så den håller hullet väl. Följ anvisningarba som ni fått av er uppfödare. Även när valpen blivit vuxen bör du fördela måltiderna på två mål, det underlättar matsmältningen och man ska inte glömma att måltiderna är en av dagens höjdpunkter.
I likhet med de flesta hundraser så fäller dalmatinern. Fällningen är på topp under våren och hösten, men den fäller året runt. Med riktig utfodring samt pälsvård är inte fällningen något större problem. Det man kanske ska komma ihåg är att håren är vita, så de syns överallt och de fastnar överallt.
Dalmatinern har lätt för att lära sig saker, men den är inte så uthållig vid inlärningen utan den tröttnar relativt snabbt om man inte kan motivera den. Den har väldigt lätt för att lära sig att utnyttja ägarens svaga sidor och man måste hantera den med tålmodighet och bestämdhet, men inte onödigt hårt då rasen är ganska mjuk. hanhundar behöver ofta mer pondus än tikar.
Smile!
Dalmatinern är även känd för att skratta när den blir glad! Det gör den genom att dra upp läpparna och visa hela bettet. Hos få andra raser är denna egenhet så utbredd som hos dalmatinern, som skrattar för att visa sin glädje och samtidigt undergivenhet. Dock så skrattar inte alla dalmatinern, utan det är olika för varje individ.
FCI-klassifikation: Grupp 6; Drivande hundar samt sök- och spårhundar
Dalmatinern är en hund som är ganska unik, de har ren vit päls som är täckt med svarta prickar, men det finns levertecknade också. Det finns ingen annan rasren hundras i världen som har denna typ av teckning så man kan verkligen säga att dalmatinern är en "one of a kind".
Dalmatinern räknas som en sällskapshund och delvis också som vakthund inom hemmet. Den passar bäst hos människor som har ett aktivt liv och tycker om att vara ute i naturen. En dalmatiner älskar att avar tillsammans med familjen och skaffar man sig en dalmatiner måste man vara inställd på att den ska vara en fullvärdig familjemedlem Den är glad i barn, men lekarna kan bli våldsamma. Den är väldigt kelen, älskar att ligga i soffan och sängen, gärna under täcket och har stort behov av kroppskontakt. Den är väldigt anpassningsbar och smart, speciellt när det gäller att skaffa mat.
Valpen ska ges fyra måltider per dag, vid fyra månaders åldern minskas antalet mål till tre. När valpen är sex månader gammal minskar du till två gånger. Ge valpen mat så den håller hullet väl. Följ anvisningarba som ni fått av er uppfödare. Även när valpen blivit vuxen bör du fördela måltiderna på två mål, det underlättar matsmältningen och man ska inte glömma att måltiderna är en av dagens höjdpunkter.
I likhet med de flesta hundraser så fäller dalmatinern. Fällningen är på topp under våren och hösten, men den fäller året runt. Med riktig utfodring samt pälsvård är inte fällningen något större problem. Det man kanske ska komma ihåg är att håren är vita, så de syns överallt och de fastnar överallt.
Dalmatinern har lätt för att lära sig saker, men den är inte så uthållig vid inlärningen utan den tröttnar relativt snabbt om man inte kan motivera den. Den har väldigt lätt för att lära sig att utnyttja ägarens svaga sidor och man måste hantera den med tålmodighet och bestämdhet, men inte onödigt hårt då rasen är ganska mjuk. hanhundar behöver ofta mer pondus än tikar.
Smile!
Dalmatinern är även känd för att skratta när den blir glad! Det gör den genom att dra upp läpparna och visa hela bettet. Hos få andra raser är denna egenhet så utbredd som hos dalmatinern, som skrattar för att visa sin glädje och samtidigt undergivenhet. Dock så skrattar inte alla dalmatinern, utan det är olika för varje individ.
