Dalmatinern härstammar från början från den grupp hundar som är ursprunget till våra dagars fågelhundar och strövare. Men var i välrden som hundsläktets enda prickiga hundras började skapas vet ingen med säkerhet. Att dalmatinerna var följeslagare till romerna är dock känt. Romerna utvandrade från nordvästra Indien på 1200-talet, vilet troligen har haft stor betydelse för rasens spridning i Europa. I Dalmatien vid adriatiska havets östkust tränades dalmatinerna att springa bredvid ryttare i fält. Hundarna var väl lämpade för denna svåra uppgift och mycket uthålliga. På 1700-talet föll hundarnas ursprungliga funktion i glömska, men senare samma århundra kom de till Storbritannien. Här blev de använda som vagnshundar. På den tiden var det vanligt att förkorta öronen, troligtvis för att försköna rasen. I vissa fall togs hela öronlappen bort, vilket blottade hörselgången, men detta ökade risken för öroninflammationer och omkring 1880 hade detta förfarande helt dött ut.