Hudproblem såsom utslag, svamp, klåda och besvär med tassar och öron är det vanligaste som kan dyka upp. Oftast kan detta botas med antingen medicin eller byte av foderstat, men ibland kan det krävas att hunden går på medicin resten av livet beroende på hur kraftigt hudbesvär den har (väldigt ovanligt). Beroende på vilken hudåtkomma det är så kan det även vara ärftligt eller inte.

Vissa hundar kan utveckla allergier, dock inte relaterade till deras unika metabolism och utan är något som finns bland alla raser och blandisar. Dessa kan framträda genom att andas in allergener som pollen och damm, från saker i omgivningen som ullfiltar, eller från särskilda ingredienser i fodret eller genom att tugga på leksaker som är av läder. En bra veterinär (spec. hudinriktade) är personen du borde vända dig till om hudproblem hos hunden oroar dig. Låt sunt förnuft vägleda dig.

Parasiter som loppor och kvalster kan också orsaka allvarliga hudsjukdomar. Loppor är ett problem för alla hundar, inte bara för att de gör så det kliar besinningslöst men också eftersom de är källan till binnikemasksinfektioner. Dessutom kan vissa hundar vara allergiska mot dem, ett enda loppbett och dessa hundar kan få en allvarlig generell, kliande, rödaktig reaktion. Att bli av med loppor från din hund kan vara riktigt svårt för de måste också bort från omgivningen kring hunden.

Loppor spenderar endast 10% av sin tid på att äta och para sig på sin värd. De som du faktiskt ser på hunden bara de som är ute och äter och parar sig: multiplicera de nummer du hittar på din hund med 10 och du bör kunna räkna ut hur många som gömmer sig i ditt hus. Och detta är bara vuxna. Om du lägger till ägg, puppor och larver som också gömmer sig i området, så omfattar de vuxna lopporna endast 1% av hela loppopulationen.

Undersökningar har visat att de vuxna lopporna stannar på marken (eller i mattan) tills de ser en skugga av ett rörande objekt, då de hoppar framåt. Om de träffar objektet så hänger de sig kvar, äter, parar sig och hoppar av. De kan sitta på marken utan att äta från 4 månader till ett helt år.

Fästingar kan bära på sjukdomar så det är alltid bäst att ta bort dem så fort man upptäckt att hunden har en. Det görs enkelt genom att fösa undan päls som ligger i vägen och ta ett stadigt grepp (så nära huden som möjligt) om fästingen med en pincett och dra loss den. Idag finns massa olika sätt att ta bort fästingar; snara, pincett, ”kofoten” osv. Alla är olika effektiva och det är en smaksak vilken man väljer. Det ända som är viktigt är att man får bort hela fästingen, om huvudet inte följer med kan det orsaka infektioner.